Long time, no see

Ja, det finns inga ursäkter egentligen. Och det behövs väl egentligen inga. Jag har haft för mycket att göra för att orka blogga. Nu är jag tillbaka. Hur länge? Oklart.

Såå, 2008 so far?

Personligen har jag fördjupat mig främst i två riktiga gamla hjältar, som tyvärr har missats eller underskattats av min generation: Billy Joel och Van Morrison. Ord är egentligen överflödiga, men om ni vill ha tips så ska ni kolla in Billy Joels låtar Piano Man, Uptown Girl, Downeaster Alexa, We Didn't Start The Fire, och All About Soul. Vad gäller Van Morrison är Real Real Gone, Jackie Wilson Said, Bright Side Of The Road, Brown Eyed Girl och Whenever God Shines His Light.

Vill påpeka att Journeys nya album Revelation efter en veckas försäljning är femma på Billboard 200, trea på Billboard rock och etta på Billboard independent albums med strax över 100,000 ex sålda. Detta år 2008 med en kort kille från Filipinerna på sång. Vilket innebär att jag hade fel i mina tidigare spekulationer. Killen sjunger som en Gud och skivan säljer uppenbarligen. Kolla in singlarna Never Walk Away och After All These Years, men lyssna även på Where Did I Lose Your Love, Change For The Better och Turn Down The World Tonight.

Sen senast har jag även sett Eagles live på globen. Helt fantastisk konsert. 3 timmar perfektion, och samtidigt 3 timmar mättad med känsla. Något av det bästa jag någonsin sett.

För övrigt är det värt att notera att svenska radiokanaler spelar Jason Mraz - I'm Yours till förbannelse den här våren. Vill bara påpeka att hela Uppsala (eller i vart fall alla studenter) dansade till den redan förra våren.



Ha det!