Farm Aid 2009 - Once In A Lifetime

Ja, så har man varit på Farm Aid alltså... och vilken konsertdag det var!! Jag tänkte inte gå igenom alla band som spelade, bara dom som gjorde någon form av intryck... det lär bli ett rätt långt inlägg det här i alla fall, var inte oroliga!

Först och främst bör det väl kanske klargöras vad Farm Aid är för någonting. Den första uppsättningen gick av stapeln för 24 år sedan som en av alla de "Aid-galor" som dök upp efter den numera legendariska Live Aid, och organiserades av Willie Nelson, Neil Young och John Mellencamp. Intäkterna går till familjefarmare och bönder som odlar ekologiska produkter, dels för att hjälpa dom att klara sig bättre i konkurrensen med storföretagen, och dels för att hjälpa dom med banklånen.

Sååå, vilka spelade då? Jo, vi kan ju börja med...

Lukas Nelson & Promise of The Real

Ett riktigt ballt gig! Det är alltså Willie Nelsons son vi pratar om här, och det hörs på rösten... fast grabben har mycket mer kraft i pipan än farsgubben någonsin haft. Det här är ett country/bluesband som svänger riktigt bra... och jävlar så killen kunde spela gitarr!! Riktigt kul att se!

Ernie Isley & The Jam Band

Det är var precis vad det låter som - en Isley brorsa med ett ruskigt svängigt band! Och det märks att killen kände Hendrix, särskilt när han spelar amerikanska nationalsången med tänderna... Riktigt bra gung!

Gretchen Wilson

Country/rock med bra drag i... men en hit som heter Redneck Woman, skivbolag som heter Redneck Records... undra hur hennes marknadsföringsstrategi ser ut?! :P Inför sista låten stod hon och skrek "are there any Rednecks out there?!", varpå stora delar av publiken jublade. Vilket osökt leder mig till...

Wilco

Som förutom att vara en riktigt bra liveband stod för konsertens skönaste diss när dom klev upp på scen efter Gretchen. "With all due respect to Gretchen Wilson... is there anyone here who's NOT a redneck?!" Hela publiken jublade.... "That's nice, we love you... WE love everybody!". Sjukt kul!

Jason Mraz

Jag är fruktansvärt trött på Jason Mraz och hans jävla låtar (ärligt talat, är det inte dags för radio att sluta spela skiten nu?!), men kompetens ska respekteras, och han hade ett jävligt bra band med sig, det blev riktigt bra sväng av hans halvstolpiga reggae... Kul att se ett par låtar, sen gick jag och köpte öl.

Dave Matthews with Tim Reynolds

Sen kom konsertens odiskutabla höjdpunkt... jag hade väntat länge på att få se Dave, och inte fan blev jag besviken! Han hade ont i halsen, men det gjorde inte så mycket. Han och Tim Reynolds gjorde ett akustiskt gig med två gitarrer, förutom när Willie Nelson gästade dom på Gravedigger. Och som dom avslutade med Dancing Nancies.... herrejävlar, Tim Reynolds kan spela gitarr!! Något av det bästa jag har sett live!

John Mellencamp

Hade verkligen sett fram emot att se den här mannen live, och jag blev inte besviken här heller... Springsteen-light med kompetent band, mycket bra underhållning! Jävligt kul att se!

Neil Young

Det här var kvällens stora besvikelse för mig. Med alla fantastiska låtar han har gjort, så kliver han upp och gör så här... Ser uttråkad ut, sjunger bara massa deprimerande skitlåtar i stil med "jag odlar tomater, det är jobbigt... jag odlar potatis, ännu jobbigare...". Va fan, hade Heart of Gold och Like A Hurricane tagit livet av dig eller?!

Willie Nelson

Jag hade inga som helst förväntningar på den här gubben, och tur var väl det, för JÄVLAR SÅ TRÅKIGT DET VAR! Jösses... och minst ett akustiskt gitarrsolo i varje låt ska han ju spela också. Hans sät att spela gitarr verkar gå ut på att spela i ett eget tempo och lagga efter bandet lite grann... när det funkar låter det ballt, men minsta snedsteg och det låter pannkaka av alltihop. Det var mycket pannkaka i söndags.

Som helhet var det dock en fantastisk konsert! Högsommarvärme, trevliga människor, god öl och framför allt otroligt mycket bra musik, och mycket jag inte hade hört förut. Lätt värt pengarna, och definitivt någonting jag kommer minnas mycket mycket länge!