I gränslandet mellan sång och gråt
Såg Bruce Springsteen & The E-Street Band i St. Louis förra helgen. Och Bruce levererade, som alltid. Stora delar av låtlistan var samma som han åkt runt med hela turnén, men vad som gjorde den här konserten unik var att han och bandet spelade hela Born To Run, från första till sista spår. Det var en upplevelse, jösses! Här kommer en kort redogörelse för konserten, låt för låt.
Wrecking Ball är en låt Bruce skrev inför konserterna på Giants Stadium tidigare i höst. Bra låt, lätt sentimental text, musiken klart inspirerad av Seeger Sessions-tiden. Kul öppning på konserten!
Seeds Tungt gung om svåra ekonomiska tider, svänger alltid bra. Så även denna kväll.
Prove It All Night Här flög jag upp ur stolen första gången. Jag älskar den här låten! Det händer någonting magiskt varenda gång Little Steven och Bruce delar mic, så är det bara. Men varför ger han bort det andra solot till Nils Lofgren nuförtiden? Jag har en teori om det, vi tar den längre ned.
Hungry Heart Den här lilla visan har kickat skiten ur varenda arena den har spelats i, och den här kvällen var inget undantag. Publiken sjunger som vanligt första versen själva, jävligt bra tryck!
Working On A Dream Den här låten är rätt bra, men det blir en klar temposänkning efter Hungry Heart, det går inte att komma ifrån. Det är väl å andra sidan få låtar som inte blir det, men ändå.
Thunder Road Och sen börjar det riktigt spännande. Bruce presenterar skivan som "skivan som räddade hans karriär", vilket ju naturligtvis är helt korrekt. Han var även glad över att se så många unga människor i publiken eftersom det är en "ung mans skiva". Sen hör man det där fantastiska munspelet som ger en tårar i ögonen varenda gång.
Tenth Avenue Freeze-Out Det här kan vara ett av världens bästa intron, alla kategorier. Arenan exploderar, och Clarence visar att han fortfarande kan spela. Jag har inte sett den gubben så här pigg på flera år!
Night Och sen öser vi bara vidare, den här är alltid briljant live!
Backstreets Det här var kvällen absoluta höjdpunkt för mig! Jag har hört den här live förut, och den är alltid fantastisk, men den här kvällen hände någonting nytt. Passagen innan Bruce och Steve delar mic är förlängd, och Bruce står själv och sjunger. Fast han sjunger inte riktigt... det är en ordlös sång någonstans i gränslandet mellan sång och gråt, rösten är precis på väg att brista... det var så mycket känsla i arenan just då att jag inte vet riktigt hur jag ska beskriva det. Helt magiskt.
Born To Run Välter arenor av ren vana, det sitter i ryggmärgen på något sätt.
She's The One Ett sju helvetes sväng! Jösses!!
Meeting Across The River Den här var jag jävligt nyfiken på hur den skulle bli, och inte blev man besviken. Känslofylld, innerlig, och Curt Ramm kan verkligen spela trumpet! Fråga: Vad fan handlar texten om egentligen, är han på väg för att träffa en knarklangare eller vad är det frågan om? =)
Jungleland Jag har väntat hur länge som helst på att få se den här live, det är den största anledningen till att jag åkte på den här konserten, mina förväntningar var så sjukt höga. Inte fan kan det väl bli så bra som jag hoppas?! Jodå, det kan bli precis så bra!
Waitin' On A Sunny Day... här får ni ingen länk, ingenting. Jag är så trött på den här låten nu. Det enda roliga var 7-åringen som kom upp på scen och sjöng. Det var kul en gång. när han började om blev det löjligt.
Working On The Highway Svänger alltid. Kändes dock som om den gick på rutin.
The Promised Land Är en annan femma. Det var den första låt jag hörde live med Bruce, jag kommer aldrig tröttna på den. Allsång på hög nivå.
Lonesome day är ju inte direkt det roligaste han har skrivit... rätt trött på den här med.
The Rising däremot är fortfarande en riktigt bra låt, och det märks att publiken har tagit den till sig.
Badlands Knäcker allt, alltid. Punkt.
No Surrender är det alltid bra drag i!
For You Var kvälens andra höjdpunkt. Bruce ensam vid pianot. Magi.
Roll Over Beethoven Den här titeln är inte riktigt sanningsenlig, han började med en annan Chuck Berry-låt som jag inte kände igen. Han plockade upp en skylt från publiken med låtens namn OCH LÅTTEXT! Kollade på den, sa följande:
"Okey Band, here's what's happening. I'm gonna sing the first line, then it's one, two, three BOOM! We're doing this E-street style!" Halvvägs in i låten är det dags för gitarrsolo... då häver galningen ur sig:
"Let's get efficient!!" och börjar spela solot till Roll Over Beethoven istället. Little Steven flinar, och bandet bara följer med. Jag blev nästan lite mörkrädd.
Surprise, surprise är ju en bra låt från nya skivan, men blir rätt tam efter svänget i förra låten.
Detroit Medley Här jävlar blev det åka, jösses!! Det här bandet kan verkligen lira!!
American Land Jävligt bra låt, jävligt bra sväng, lätt hysteriskt... och skitkul!
Dancing In The Dark Det här är faktiskt en rätt tråkig låt, men det blir bra drag... även om jag inte förstår va fan han ska släpa upp på scen och dansa för.
Rosalita (Come Out Tonight) Kanske den ultimata avslutningen på konserten, fy fan vilken låt!!
All in all en riktigt riktigt bra konsert, även om vissa låtar kändes lite rutinbetonade. Sådana här kvällar står det väldigt klart hur stor del av musiken som Little Steven står för, hans gitarrspel bär oerhört många låtar. Varenda gång Bruce får en idé så talar han om det för Little Steven, och Steve styr bandet. Vilket leder oss in på Nils Lofgren och gitarrsolon. Jag tror att anledningen till han får fler och fler solon är för att helt enkelt hålla honom nöjd, och åtminstone utåt sett få det att se ut som om dom är på samma nivå.
Som slutkommentar kan man ju konstatera att det fan är helt fantastiskt att ett band som snittar på 60 år kickar sig igenom en sån här låtlista, det finns få unga band som skulle klara sig igenom det här!
upplagd av Patrick
08:45
7 kommentarer
