Long Road Out Of Eden
För någon månad sedan började jag i princip hoppa av glädje. Äntligen hade man fått ett datum för The Eagles nya skivsläpp! Och nu är den äntligen här. Long Road Out Of Eden. En dubbel-CD. Det här bandet har alltså inte släppt ett nytt studioalbum på 29 år, och så släpper man en dubbel-CD med 20 låtar i en tid när de flesta artister inte ens lyckas sälja särskilt många vanliga skivor. Då är man säker på sitt varumärke och sina fans, den saken är klar. Det här var ett skivsläpp ja hoppats på riktigt länge, och samtidigt inte var riktigt säker på att jag ville höra. Det här är några av mina största hjältar rent musikaliskt, jag ville verkligen inte behöva höra något halvtaskigt försök att tjäna lite pengar. Som tur var behövde jag inte bli besviken, långt därifrån. Jag har haft skivan ett par dagar nu, och när det var dags att uppdatera min iPod behöll jag 14 av 20 spår. Jag kan inte minnas senaste gången det hände.
Skivan inleds med No More Walks In The Wood. En gitarr, fyra stämmor och ren magi. Man får rysningar. Nästa spår är även deras första singel, en cover på deras gamle vän J.D. Southers How Long. Glenn Frey och Don Henley delar ungefär 50/50 på sången... det har inte hänt på 30 år. Sen rullar det på. Busy Being Fabulous är en låt i klassisk Eagles-anda, Henley sjunger lead. What Do I Do With My Heart är en fantastisk ballad. Frey sjunger lead, Henley kommer in som motpart mot slutet.
Titelspåret är en 10 minuter lång historia med Don Henley på lead. Riktigt bra text, väldigt påtaglig stämning i låten, och ett ruskigt bra gitarrsolo av Joe Walsh.
Min personliga favorit på skiva är Waiting In The Weeds. Det är Don Henley i sitt esse. Fantastisk sånginsats, lysande arrangemang och en ruskigt bra text.
Vad som framför allt är roligt är att det inte verkar finnas några större problem med deras egon längre. Förr har det alltid varit så att man sjöng varsin sång, och då la sig ingen annan i. Dom har inte sjungit ihop i samma låt på det viset sen i början av 70-talet. På den här skivan verkar man helt enkelt ha resonerat så att det som har bäst röst för just det här specifika stycket sjunger. Det gör att det blir en riktigt bra känsla i låtarna, dom rör sig naturligt, och rösterna låter alltid behagliga och avslappnade.
Köp den här skivan. Gör det nu!!
Skivan inleds med No More Walks In The Wood. En gitarr, fyra stämmor och ren magi. Man får rysningar. Nästa spår är även deras första singel, en cover på deras gamle vän J.D. Southers How Long. Glenn Frey och Don Henley delar ungefär 50/50 på sången... det har inte hänt på 30 år. Sen rullar det på. Busy Being Fabulous är en låt i klassisk Eagles-anda, Henley sjunger lead. What Do I Do With My Heart är en fantastisk ballad. Frey sjunger lead, Henley kommer in som motpart mot slutet.
Titelspåret är en 10 minuter lång historia med Don Henley på lead. Riktigt bra text, väldigt påtaglig stämning i låten, och ett ruskigt bra gitarrsolo av Joe Walsh.
Min personliga favorit på skiva är Waiting In The Weeds. Det är Don Henley i sitt esse. Fantastisk sånginsats, lysande arrangemang och en ruskigt bra text.
Vad som framför allt är roligt är att det inte verkar finnas några större problem med deras egon längre. Förr har det alltid varit så att man sjöng varsin sång, och då la sig ingen annan i. Dom har inte sjungit ihop i samma låt på det viset sen i början av 70-talet. På den här skivan verkar man helt enkelt ha resonerat så att det som har bäst röst för just det här specifika stycket sjunger. Det gör att det blir en riktigt bra känsla i låtarna, dom rör sig naturligt, och rösterna låter alltid behagliga och avslappnade.
Köp den här skivan. Gör det nu!!
upplagd av Patrick
04:13
6 kommentarer:
I Don't Want to Hear Anymore är loksom No More Walks in the Wood ren magi. Jag tackar för tipset av ett fantastiskt album. Det är sällan man stöter på musik som är så finstämmig, genomtänkt och välkomponerad.
How Long är skriven av Jack Tempchin.
Nej, det är den inte. JD Souther skrev den på 70-talet. Jack Tempchin är med på andra låtar, framför allt somebody, men how long har ingenting med honom att göra. Om "anonym" mot förmodan har köpt skivan kan han ju, i brist på andra källor, undersöka vad man i allmänhet kallar för "booklet"...
I heard about this blog from a gifted swedish musician, and I am sorry to hear about the misconceptions being spread through the medium.
In fact, How Long is a cooperation between me and JD (Jerky Darren). I first put down the baseline, and then we smoked some doobie and JD made up the fantastic melody.
Controversy none the less, i hope the song has brought you all much joy.
peace, love, understanding.
yours truly, JT
This is really interesting. If you in fact are Mr. Tempchin, I have to say that I'm honored that you've taken the time to write a comment here. And if I have written something that is incorrect, I am truly sorry. But if what you say is true, I have to ask why only John David Souther has been given songwriting credit on the album?
It's a fantastic song, no doubt about it, and since I'm quite the music freak, I wrote the above published rewiev, no pun intended!
Best regards
//Patrick
Tack for intiresnuyu iformatsiyu
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida