Naziordning

De senaste dagarna har ägnats åt att upprätta en så kallad naziordning i min musiksamling, nu när jag flyttat över den till min externa hdd. Jag trodde jag skulle tjäna extremt mycket nördpoäng på det, men tydligen tar de flesta ganska seriöst på det här med indelning och covers i sina musikmappar. Ibland tror jag nästan det finns hopp om mänskligheten.

Lyssnar just nu på U2. Fantastisk liten orkester det där. Originell trummis med rätt okej teknik och en riktigt stadig basist backar upp The Edges karaktäristiska gitarrspel, och Bonos lika säregna röst. Riktigt imponerande med ett band som hållit sig på toppen under hela karriären, trots sitt politiska engagemang. Många artister som ger sig in i politiken blir ofta stämplade som överpretentiösa snobbar. En lätt fälla att gå i är att i det läget bli ännu mer politisk för att få den stora massan att förstå vad man menar, vilket gör att de allt som oftast blir betraktade som tillhörande en klick av "radikala" artister, vilket i sin tur gör att deras försäljningssiffror sjunker. Musik har alltid haft förmågan (skyldigheten kanske?) att påverka och upplysa människor, men det är en hårfin gräns mellan vad som fortfarande är försäljningsmässigt görbart och vad som i praktiken blir en föreläsning.

Måste även slänga in att U2 har ett väldigt snyggt sätt att fördela inkomsterna på. Den/de som skrivit texterna (i princip alltid Bono och/eller The Edge) blir ensamt krediterade för det, medan det alltid står "music by U2". Det här innebär att hela bandet alltid får en del av all royalty på alla låtar, eftersom de är att betrakta som kompositörer. En mycket rättvis fördelning med tanke på att det sällan fungerar på det sättet att trummis eller annan musiker får order om exakt hur han/hon skall spela varje not. Mycket av hur låten rör sig bygger på hur olika slingor och dylikt utvecklas under låtens fortskridande (ett klassiskt knep är till exempel att en trummis gör det "fill" som inleder refrängen lite mer komplicerat varje gång), så det är väl inte mer än rätt att musikerna får sin beskärda del. Dessutom är det ett utomordentligt sätt att undvika avundsjuka inom bandet.


Avslutningsvis kan ni få lite tips på lite mer okända låtar av U2 som ni bör kolla in:
Walk On (All That You Can't Leave Behind), Wild Honey(All That You Can't Leave Behind), A Man and A Woman (How To Dismantle An Atomic Bomb) och Gloria (October).